Vi befinner oss på femstjärniga Constance Belle Mare Plage för Legends Tour-finalen på en bana som nyligen prisats som den bästa i Indiska oceanen.
Arrangören hoppas med hjälp av tävlingens 13:e upplaga cementera destinationens plats på golfkartan.

Ryder Cup-legendarerna Colin Montgomerie och Peter Baker sitter på podiet och blickar ut över de turkosa vågorna slå in mot den kritvita stranden, och skotten som de senaste åren tagit sig an allt fler ambassadörsskap (bland annat för whiskymärket Glenmorangie) frågar sig aningen för inövat, men helt i enlighet med arrangörens plan, om inte detta är den vackraste av 2024 års 18 spelplatser.

Sannolikt är det så.

Men Legends Tour-finalen på Constance Belle Mare handlar om så mycket mer.

“Vi njöt mer än dagens stjärnor”

Tidigare under året har man spelat i Indien, Zambia, Grekland och Mexiko. Med andra ord länder som inte nödvändigtvis förknippas med golf och där väldigt få ur den lokala befolkningen ens är bekanta med spelet. Samma morgon har jag bevittnat hur några av “legenderna” hållit ett träningspass med lokala flickor och pojkar. Och det är med det i bagaget som jag inte kan hålla mig för att fråga: “Golf i massmedia har de senaste åren handlat mer om pengar och vad som händer vid sidan av banan än om fantastiska slag som avgör golftävlingar. Hur ser ni på utvecklingen?”

Peter Baker börjar.
– Bilden av spelet är inte bra och något måste göras. Vi är väldigt glada över att ha spelat för stora pengar, men vad de spelar för nu är extrema summor, och det verkar som att det är pengarna spelet handlar om numera. Det är en svårt situation som kräver en lösning, där summorna går tillbaka till att vara realistiska, säger han och fortsätter:
– Nej. Vi hade en fantastisk tid där vi reste runt världen och njöt förmodligen mer än vad de bästa gör i dag. Vi hade otroligt kul tillsammans, bodde på samma hotell, tog samma flyg och bussar. Ja, alla förutom Colin då som hade hyrde privat bil.
– Skämt å sido. Jag tror mycket av våra framgångar i Ryder Cup kom tack vare det, att vi stöttade varandra dagligen och gjorde saker och ting tillsammans. Det var en gemenskap och en tid som var underbar att vara en del av.
Du känner inte att du missade guldrushen?
– Nej. Pengar är trevligt, men långt ifrån det viktigaste. Upplevelser och vänner har du med dig för livet.

SUPERGUIDE: 360 banor i 26 länder – samtliga banor jag spelat med betyg

“Pengar kan förstöra många saker”

Det har blivit tid för “Monty” att försvara sig för påhoppet om privatbil.
– Nu åker de ju privatjet! Nej, men vi pratar ju om det onda ordet “pengar”, ett ord som kan förstöra många saker, och jag kan tycka att golfen är en sak som pengarna förstört.

Från att ha varit en ganska intetsägande tillställning som främst handlat om tack till olika sponsorer och initiativtagare lyssnar nu alla.
Monty fortsätter:
– Vi pratar om att ett lag kommer att få betalt för att spela i Ryder Cup. Herregud! Jag hade betalat för att spela i Ryder Cup! För att få äran att spela! Jag vet att Rory McIlroy har sagt samma sak och jag hade helt klart också betalat för att få chansen att spela.
– I ärlighetens namn tror jag det kommer gynna Europa om amerikanerna får betalt. Det kommer att göra oss ännu tightare som lag.

Men givetvis är Ryder Cup bara en del av en större diskussion om vilken effekt pengarna fått på ett spel som paradoxalt nog i grunden bygger ärlighet och en inre moralisk kompass gällande vad som är rätt och fel.
Monty igen.
– För mig hade vi ett spel inte inte var trasigt. Så varför försökte de laga det?
– Vad jag skulle vilja se är att de här enorma summorna pengar, vi pratar om miljarder och åter miljarder som kommit in i spelet från Saudiarabien, som hade kunnat användas på ett helt annat sätt.
– De hade kunnat investeras i gräsrotsgolf, damgolf, juniorgolf eller för att se till att människor som av olika anledningar inte haft möjlighet att prova på spelet ges en chans.
– Det är vad jag hade önskat. Inte att de går till att de redan rika ska bli ännu rikare.

Efter mina frågor avslutas presskonferensen, men tid ges till individuella intervjuer.
Jag slår mig ned med Monty några meter från stranden.
– Mina pigment lämpar sig inte riktigt för att ligga där, skrattar han.

LÄS MER: FÖLJ MED MIG TILL SKOTTLAND 2025

“Tiger och Phil var inget lag”

Jag ler och väljer vid det här läget att låta bli att ställa frågor om hur han under karriärens peak av amerikanska fans jämfördes med Robin Williams-karaktären Mrs Doubtfire.
Nu är han här med sin hustru (den tredje i ordningen) och verkar trivas alldeles utomordentligt.
– Sedan jag vann här 2017 har banan utvecklats enormt. Då hade greenerna väldigt mycket grain. Nu är de lena som sammet, säger han och fortsätter:
– Det finns viktigare saker i livet än om bollen går i hål eller ej. Men jag vet att om jag kan njuta så kan jag också spela bra golf.

Och bra golf har han spelat i sina dagar.

Monty vann Europatourens Order of Merit vid hela åtta tillfällen. Sex av dem var i rad från 1993 till 1999.

Trots det är kanske de allra starkaste minnena från Ryder Cup. Monty spelade åtta och ledde laget som kapten 2010.
– Att vara kapten kräver att man tar många svåra beslut, inte minst när man väljer sina spelare. Jag tog exemplevis med Edoardo Molinari. Han var inte en bättre spelare än Justin Rose, Sergio Garcia, Paul Casey och Robert Karlsson. Men det handlar om att sätta ihop ett lag.
– Med all respekt till Edoardo, men jag tog ut honom för att Francesco tagit sig in i laget och han behövde stöttning. Samma sak har gällt för mig som spelare. Jag har blivit vald som kaptensval baserat på vad jag kan tillföra laget utifrån ett större perspektiv. Det kunde handla om erfarenhet och någon form av respekt från motståndet.

Flera gånger har det hänt att Europa, trots att man på papperet varit klart underlägsna USA, vunnit. Enligt Monty såg vi det kanske bästa exemplet på varför i jordskredssegern på Oaklands Hills 2004, där USA:s kapten Hall Sutton skickade ut Tiger Woods och Phil Mickelson för att säkra vad amerikanerna räknade med skulle vara en given första poäng.
– Att vinna den matchen var som att ta hem två poäng, men betydde sannolikt ännu mer än så. Padraig Harrington och jag var så klart taggade till tänderna. För oss kunde det ju inte bli en större match än så här.
Matchen är ju känd för kemin mellan Mickelson och Woods, eller snarare bristen på kemi.
– Precis. Det var en match som folk pratade om då och fortfarande pratar om. Det fanns ingen kemi mellan dem och vi märkte det redan på första tee.
– Där fanns en gång som var en och en halv meter bred, ned från första tee till fairway, som man skulle gå på så man inte blev blöt om fötterna.
– Padraig och jag gick nedför gången medan Tiger gick långt ut på ena sidan och Phil långt ut på andra. Vi var ett lag, men de var det absolut inte. Det är precis detta Peter Baker refererade till under presskonferensen tidigare. Vi hade en enorm lagsammanhållning i det Europeiska laget och det blev tydligt.
– Padraig och jag var aldrig bättre än Tiger och Phil, men tack vare passion, stolthet och laganda så slog vi dem.

Att besegra amerikanerna två tungviktare innebar också att man tystade de amerikanska åskådarna, något som också kommer att bli viktigt under 2025 års Ryder Cup på Bethpage Black i ett New York med en erkänt elak publik.
– Jag kommer att åka dit och titta. De respekterar mig mer nu när jag inte spelar längre och inte längre är ett hot mot deras lag.
– Men bara att få vara del av Ryder Cup-historien är otroligt roligt kul och ärofyllt.

Vår tid har tagit slut. Det är dags för Colin att genomföra de sista förberedelserna inför den stundande tourfinalen.
– Tävlingskepsen är på. Jag vill vinna. Kan jag bara njuta så är det ingen omöjlighet, och njuta kan man ju verkligen göra här. Ibland lite för mycket…