Reportaget publicerades först i Svenska Golfmagasinet, nummer 4, 2024.

Det finns få platser som bär på en mystik som denna; The Highlands, där berg möter hav och det är svårt att definiera om dropparna du torkar bort från kinden är regn, tårar eller rentav whisky.
Vi gör pilgrimsfärden till Donald Ross hemby och Skottlands kanske både råaste och vackraste golfupplevelse.

I århundrade har det pratats om mästerskapsbanan i norr, men för egen del var det kanske efter Masters 2022, då jag begav mig till Pinehurst som jag på allvar fick upp ögonen för Donald Ross. Vi talar om en skotte som i slutet av 1800-talet bestämde sig för att samla sina sista pund och bege sig över Atlanten i jakt på den amerikanska drömmen.

Väl på andra sidan ritade han Pinehurst som kom att bli lite av den amerikanska golfens Mecka. Senare designade han banor som hyllade Seminole, det East Lake där PGA-tourens final spelas, samt US Open- och Ryder Cup-banor som Worcester och Oakland Hill.

Bara för att nämna några.

Listan kan göras lång. Nu ska vi alltså bege oss till platsen där han växte upp och började spela golf. Där han var klubbens första professional, keeper of the greens och Old Tom Morris lärling. Vi ska till platsen som inspirerade honom i designen av Pinehursts diaboliskt svårträffade och svårputtade greener.

Det handlar givetvis om det mytomspunna Royal Dornoch, långt upp i norra Skottland.

ANMÄL DIG NU: LÄSARRESAN 2025 – NORTH BERWICK

Vackert och anrikt i Culloden

Tillsammans med Johan Sköld, värd för talkshowen TeeParty, testar jag ett golfpaket från Highland Golf Links som utöver Dornoch innehåller spel på Castle Stuart (numera Cabot Highlands) och Nairn.
Paketet med boende och golf kostar runt 700 pund för “shoulder season”, i oktober eller april.

När vi svänger in till vårt boende på Culloden House anländer vi till en både anrik och väldigt vacker plats.
Hotellet, en magnifik georgiansk herrgård strax utanför Inverness, bär på en historia fylld av dramatik och äventyr. Byggnaden tog form redan under 1500-talet, men det var under det jakobitiska upproret på 1700-talet som Culloden House blev betydelsefullt ur ett historiskt perspektiv.

Jakobiterna ville återinsätta det stuartska kungshuset på Englands, Skottlands och Irlands troner. Det vankades batalj och därför gällde det för Bonnie Prince Charlie att kraftsamla. I april 1746 bodde han på Culloden House och det var också här han samlade sina styrkor inför det
avgörande slaget – en strid som kom att innebära ett ödesdigert nederlag för jakobiterna och satte punkt för deras kamp om tronen.

Efter upprorets fall omvandlades herrgården till ett sofistikerat familjehem, där Forbes-familjen gjorde sig kända för gästfrihet och guldkantade fester. Det var en tid som cementerade både familjens och herrgårdens höga men samtidigt mystifierade status.

Väl framme känns det verkligen som att vi anländer till ett slott. Vi tas emot av en man i tweedkostym, som placerar oss Rochesterfåtöljer och matchar den typiska brittiska hövligheten med lagom torr humor, samtidigt som han serverar ett glas champagne och checkar in oss.

Sviterna är stora och lyxiga i gammel-brittisk stil. Jag räknat till hela sju munstycken som det går att vrida på i dusch och badkar, och sängen är så stor att hela familjen hade fått plats.

LÄS MER: SE HUR DE OLIKA BANORNA PLACERAR SIG PÅ MIN RANKING

Dramatisk tävlingsgolf på Castle Stuart

Första bana på agendan är Gil Hanse-designade Castle Stuart. Banan slog upp portarna 2009 och röstades omedelbart fram som världens bästa nya linksbana.

Namnet har man tagit från det intilliggande slottet Castle Stuart. Slottet skänktes av Mary Stuart, drott-
ning av Skottland, för att husera hennes halvbror James Stewart, som också var greve av Moray. Men då både James och hans svärson mördades var det först hans
barnbarn som år 1625 kunde flytta in i slottet.
Slottet blomstrade till en början, men förlorade sin betydelse när Stuart tappade makten under det engelska inbördeskriget.

I dag används det som lyxhotell och är alltså det landmärke som banan döpts efter.

Passande nog inleds också banan på ett otroligt dramatiskt vis. Hål 1-3 spelas med en vägg av gorse till vänster och Moray Firths vilda vågor slående mot stenstranden till höger. En hård vind i ansiktet gör vid vårt besök inte uppgiften lättare. Det kittlar i hela kroppen när vi går upp på första tee.

Med upphöjda tees och greener placerade ut mot vattenkanten har Hanse maxat vyerna över till Black Isle på ett både kraft- och stilfullt sätt. Bunkersättningen med sina vilda kanter spär på inramningen
ytterligare.
Här är det du mot naturen.

Den gastkramande öppningen följs upp med hål 4, som är en läcker par trea som
spelas rakt in mot slottet Castle Stuart.

Efter nio hål är både TeeParty-Johan och jag som förälskade. Vi har spelat nio hål på en bana som förefaller ha legat här sedan urminnes tider, men som samtidigt erbjuder ett otroligt rättvist och tufft test golf.

När vi sedan kliver upp på tians backtee och spelar ner mot havet blir det än bättre.
Är vi i himmelriket?

Efter spelat hål 13-15 bort från havet får vi åter direktkontakt med vattnet un- der den otroligt starka avslutningen. Hål 17 är en gastkramande par 3:a och 18 en stark par femma med infinitygreen som för dig tillbaka till klubbhuset.

När vi snackar ned rundan i det moderna och vackra omklädningsrummet, med panoramavy över hål 9, 18 och puttinggreen, förstår vi inte riktigt hur Royal Dornoch nästkommande dag ska kunna
överträffa detta.
För detta är en bana som på allvar utmanar om vem som verkligen är herren på täppan i The Highlands.

Gissningsvis höll proffsen på Europatouren med om detta när de 2011 spelade Scottish Open här. Väder och vind reducerade tävlingen till 54 hål, men stoppade inte Luke Donalds form. Den dåvarande världsettan vann med hela fyra slags marginal, vilket måste ses som ytterligare ett bevis på banans rättvisa layout.

De efterföljande två upplagorna spelades också på Castle Stuart och vanns av Jeev Milkha Singh och Phil Mickelson. 2016 återvände tävlingen och vanns av Alex Norén.

Pilgrimsfärdens crescendo på Royal Dornoch

Trots en utomordentlig avsmakningsmeny på Culloden, whisky, bad och en säng för kungar så har jag svårt att somna. För det är svårt att inte vara övertaggad inför Royal Dornoch, och en bana som av många rankats som en av de bästa i världen. Med handen på hjärtat så är det ju i mångt och mycket denna som, tillsammans med den vackra naturen, denna gång lockat oss till Skottland.

Det sägs att det spelats golf i Dornoch sedan 1616. Beviset består av ett kvitto från när Sir Robert Gordon betalade 10 respektive 12 pund för golfklubbor och bollar till sin unge brorson, den 13 greven
av Sutherland.

Royal Dornoch Golf Club å sin sida invigde nio hål 1877. 1886 satte Old Tom Morris sin prägel och återvände tre år senare för att förlänga banan till 18 hål. Då- tidens unga klubbsekreterare John Sutherland var också en självlärd greenkeeper och det sägs att med tiden förfinade Old Toms design.

Sutherland blev lite av en levande legend i Dornoch. Han var både stadsarkivarie, scratchgolfare, klubbsekreterare och journalist, som bland annat bidrog med artiklar i London Daily och Golf Illustrated. Han jobbade å klubbens vägnar under hela 58 år, och det 12:e hålet sägs vara helt och hållet hans verk.

Om banans design ska krediteras Sutherland eller Old Tom kanske ska vara osagt, men när vi peggar upp på Royal Dornochs Championship Course är det erotik på hög nivå för den som gillar golfbanedesign.

Det korta första hålet är ett bra exempel. En par fyra som går att nå med utslaget, men med en kraftigt ondulerad och upphöjd green där ett misslyckat närspelsslag lätt kan följas upp av ytterligare ett eller två av samma variant.

Att hål 2 sedan är en par trea som Tom Watson benämnt som världens kortaste
par femma talar väl också sitt tydliga språk.

Berättelsen om Dornochs svagaste hål

Bara från Glasgow tar det närmre fyra timmar att ta sig till denna avskilda plats där tiden förefaller stå still. Naturen är vacker och landskapet vilt. Några av gorsebuskarna blomstrar gult trots att vi är inne i november, och den stora kritvita sandstranden skiljer banan från Dornoch Firth. Du promenerar i en tav-
la samtidigt som ditt spel testas på ett nästan brutalt vis.
Det finns massor av riktigt fina golfhål att berätta om, och många påstår att det är här vi hittar världens bästa uppsättning par treor.
”Whinny Brae”, hål 6, är ett av dem och signalerar på ett vackert vis att det är dags att ta sig upp på höjden. Väl där är sjuan en berättelse i sig. Under andra världskriget tog banan stor skada och efter krigets slut fick George Duncan uppdraget att renovera Royal Dornoch.

Det var en sen kväll när han i ensamhet markerade ut hur sjuan skulle se ut. Vad varken han eller någon annan räknat med var att en Dornoch-invånare under natten skulle ge sig ut för att flytta markeringarna. När banarbetarna nästa dag kom för att faktiskt bygga hålet tänkte de att ”det här var ju märkligt, det var inte riktigt som vi trodde det skulle se ut”, men följde trots allt vad de trodde var Duncans markeringar.
Under många år ansågs hålet vara Royal Dornochs svagaste.

Först 75 år senare, i samband med ett nytt ansiktslyft flyttade arkitektfirman Mackenzie & Ebert tillbaka hålet mer i enlighet med Duncans egentliga idé. I dag är den långa par fyran, med sin infinitygreen, precis som det var tänkt ett av banans starkaste hål.

Här föddes den första sköldpaddan

Layouten i sin helhet är traditionell och ger dig på klassiskt skotskt nio hål ut och sedan nio hål tillbaka till klubbhuset. Den har allt en linksälskare kan önska sig.
Trots ett antal blinda slag tydliggör desig- nen hela tiden var du ska sikta och inget lämnas åt slumpen.

Många greener är upphöjda, och det gäller att du träffar dem för att inte tvingas till i det närmaste omöjliga räddningsslag. Donald Ross föddes i Dornoch 1872 och blev klubbens första club professional och greenkeeper. De upphöjda greenerna, hämtade från hembyn, blev snabbt hans signum och känns som bekant igen bland annat på Pinehurst där de med sin kon- kava form och stenhårda yta fick smeknamnet ”turtleback greens”.

Från Dornoch känner vi också igen andra karaktärsdrag, som de tydliga spelvägarna, att du inte har råd att tappa koncentrationen, samt att hålen på ett elegant vis smälter väldigt väl in i landskapet vilket också leder till att det är väldigt få långa promenader mellan hålen.
Allt som allt blir det i detta fallet en svårslagen mästerskapsbana som golfare från världens alla hörn vallfärdar till.

Nairn – där historia möter framtid

Highlands stora styrka är mångfalden. Här finns toppbanor som Dornoch och Castle Stuart, men också en uppsjö andra riktigt läckra upplevelser. En som står högt på listan är Brora, en annan vi besöker är Fortrose & Rosemarkie.

Men det ofta bortglömda tredje benet som också ofta slår sig in på topp 100-listor över världens bästa golfbanor är The Nairn Golf Club, med anor tillbaka till 1887 och en tid då justitieminister Robert
B Finlay ville skapa en klubb i Nairn för det allt mer populära golfspelet.

Precis som Finlays själv så skulle klubbens rykte snabbt komma att växa sig starkt.
Få landytor lämpar sig bättre för golf än marken där vi hittar Nairn, i linkslandskapet mellan hav och jordbruksmark, på en yta bönderna inte hade stor nytta av och där lokalbefolkningen tilläts utöva spelet.
Här anlitades Archie Simpson för att rita den ursprungliga designen innan Old Tom Morris bjöds in av justitieminister Finlay för att förfina banan.

I dag räknas Tom Morris som den officiella arkitekten bakom The Nairn Golf Club. Frågan är dock om det inte är James Braid som lämnat störst avtryck. Han har varit här för att renovera flera gånger om, och den hårt straffande designen känns igen från flera av hans andra mästerverk.

Nairn är känt för sina blixtsnabba greener och för att scora lågt måste du navigera väl mellan hav, gorse och djupa bunkrar. Designen har justerats ytterligare av Ben Sayers, och senast Mackenzie & Ebert i förberedelse inför 2021 års Amateur Championship.

Det är en bana som bjuder på en härlig variation av hål i direkt kontakt med havet och spel i upp på hällen i mer kuperad terräng. Du får också både långa hål och hål du kan driva, men där en ondulerad green
eller en gorsebuske kan få dig att lämna med en frustrerande bogey.
Men också en bogey som sannolikt snabbt glöms bort när du värmer dig i det halfway house som dateras tillbaka till 1877.

Byggnaden är alltså är äldre än själva banan. Husets ursprungliga syfte var att förvara den lax som fiskades upp ute i bukten utanför. I dag är det vanligare att inmundiga en kaffe med en skvätt whisky i.
Värmande och välbehövlig svingolja i kylan säger medlemmarna. Ett koncept som anammats i allt större grad av gäster.

Det är mycket historia på The Nairn Golf Club. Utöver det gamla fiskhuset vill du inte missa klubbens Archive Room.
Rummet är resultatet av när ett gäng passionerade medlemmar 2007 bestämde sig för att samla klubbens historia på en och samma plats. Här firas allt som hänt på klubben, men du kan också hitta klubbor som en gång i tiden tillhörde både Ben Hogan och Bobby Jones.

The Nairn Golf Club är en klubb där man är stolta över sin historia, men där denna stolthet lever i symbios med en stark drivkraft att göra banan ännu bättre för kommande generationer.
Det gör den relevant både i dag och i morgon – med en stark koppling till i går.
Ett recept värt en pilgrimsfärd.