Diskussionen kring golfförbundets förslag om medlemstak på golfklubbar har hettat till ordentligt.
Frågan är både mångfacetterad och komplicerad.
Men en sak är säker. Fortsätter trenden med allt fler brevlådemedlemmar så kommer vi bli av med både klubbar och banor – och på sikt få ett Golfsverige med skenande greenfees och årsavgifter för alla.
Utbud och efterfrågan. Där har du den klassiska modellen som dikterar prissättning. Jag kom nyligen hem från en resa till Sydkorea. Ett land med 5 miljoner golfare, men med marginellt färre golfbanor än vad vi Sverige har på en tiondel golfare. I Sydkorea ger få banor på ett stort antal golfare en verklighet där greenfeen kostar närmre 5 000 än 500 kronor och som medlem i en riktigt bra klubb betalar runt miljonen i årsavgift.
Golfbanorna där håller en hög standard, men tillhör enbart överklassen.
I ett land som Sverige, där det finns en unison syn på golfen som folksport, är det inget att eftersträva.
Därför måste förbundet agera
Det kan initialt låta tilltalande att erbjuda billiga medlemskap som en ingång till golfen. En gateway drug som kan locka flera till vårt spel… Det kan se bra ut här och nu, men effekten på kan sikt bli ödesdiger. Sedan 2021 har två av tre golfklubbar i Sverige tappat i medlemsantal. Samtidigt har de tio största klubbarna samlat hela 131 570 medlemmar, vilket är lika många som de 246 minsta klubbarna har tillsammans.
Happy Golfer har flest med sina 46 786.
Anledningen till populariteten är priset och en enkel digital kurs som den snabba vägen till grönt kort.
Vi lever i en verklighet där svenska medlemskap ur ett internationellt perspektiv redan är väldigt billiga och snittintäkten i Sverige per spelad greenfeerunda är drygt 300 kronor.
Svensk banpersonal gör med andra ord mästerverk med minimala resurser.
Men det sagt är den pågående trenden är inte hållbar.
I april presenterade Svenska Golfförbundet ett förslag om att införa ett maxtak för antalet Golf-ID som en golfklubb kan utfärda, baserat på antalet golfhål dess anläggning har.
Grunden är att allt fler svenska klubbar kämpar med ekonomin, vilket i förlängningen riskerar banornas existens.
När det kommer till “brevlådeklubbarna” talar vi generellt sett om en yngre kategori golfare. Snittgolfaren hos Happy Golfer är hela 11 år yngre än snittgolfaren i Sverige i stort – vi kan slå fast att diskussionen rör sig om framtidens golfare och de som över tid ska hålla Golfsverige välmående.
Då behöver något göras.
SUPERGUIDE: 360 banor i 26 länder – samtliga banor jag spelat med betyg
Är maxtaket lösningen?
För parallellt med att medlemmar lämnar den traditionella medlemsformen så växer gratisspelet, rabattkupongerna och gäst till medlem-rabatterna. Faktum är att mindre än 30 procent av dagens greenfeespel sker till full avgift.
Hur ska det gå ihop? Vem ska hålla banorna vid liv? Och vad händer den dagen antalet klubbar och banor blir färre. Jo, efterfrågan blir högre på få banor, som i sin tur kan trycka upp priserna.
Golfen går tillbaka till att bli en överklassport.
Att införa ett maxtak är en lösning för att stävja utvecklingen. Jag säger inte att den varesig är rätt eller fel.
En annan väg skulle kunna vara att möjligheten att kombinera ett medlemskap i exempelvis Happy Golfer med en rabattkupong som Golfhäftet tas bort.
FÖLJ MED MIG TILL SKOTTLAND 2025
Viktigt att inte skjuta sig i foten
Under de senaste åren har vi sett en rad traditionella golfklubbar erbjuda nya lösningar för att stoppa flykten till brevlådeklubbarna. Ett exempel är greenfeemedlemskapen, eller att erbjuda ”ett halvår gratis om du går med i dag”.
Men vad klubbarna egentligen gör då är att öppna upp för “dealjägare” och istället urholkas värdet i både befintliga medlemskapsformer och greenfee – vilket på sikt leder till sämre ekonomi, sämre skick på banan, ett klubbliv som dör ut och en mysfaktor som försvinner.
Ja, kanske till och med en klubb som tvingas ge upp.
Det är svårt att tjäna pengar på en golfbana i sig. Så länge spelavgifterna ligger kvar på en låg nivå gör man det i regel på omkringverksamheter som bostadsförsäljning, hotell, restaurang och shop, vilket är en bidragande anledning till varför klubbar i allt större grad tagit över denna typ av verksamhet från pros och krögare som tidigare kört egen verkstad.
Av samma anledning ser vi också A1-konceptet växa sig allt starkare och privata aktörer driva anläggningarna. Några exempel är Vallda, Barsebäck och Kristianstad, där man tack vare hög efterfråga kunnat pressa upp priserna.
Detta har inte helt oväntat lätt till bra kvalitet då den förenklade ekvationen för detta är en hög intäkt per spelad runda. Men givetvis är detta också raka motsatsen till ideell verksamhet något som inte kan vara alla klubbars främsta målsättning.
Därför måste det finnas ett system på plats som skyddar deras existens.