16 poäng har delats ut. 12 återstår.
När Solheim Cup ska avgöras skickas svenska 24-åringen Linn Grant ut för att sätta tonen.
Den redan galna jättematchen – som likt en bra bok tagit oss genom både sorg och glädje – har alla förutsättningar för att gå till historien som en av de mest dramatiska.
Här är mina tankar efter att ha tillbringat lördagen i den spanska septembersolen.
Golfbilsbana á la Ikea
Det råder ingen tvivel om att Finca Cortesin är en otroligt fin bana med underbar layout och vackra vyer.
Men det är en resort och golfbilsbana, och för publik och media är den med handen på hjärtat ganska hopplös att ta sig runt.
Sträckningen påminner om en sådan där Ikea-byggnad med labyrinter som i alla fall ger mig klaustrofobi och panikattacker.
För när du väl gett dig ut så finns det inga genvägar. Det gäller det att klättra fram på de cementerade golbilsvägarna som slingrar sig fram mellan bergstopparna, vilket i kamp med tiotusentals andra är långt ifrån enkelt. Värst är det för TV-teamen som brottandes med oss andra, i trånga passager, ska konka runt på ganska många kilo utrustning.
Ja, ni kan också föreställa er hur det är för dem med tajta deadlines…
Men hur kom det sig då att man valde att lägga Solheim Cup, på en resort som egentligen inte alls lämpar sig för ett evenemang som detta?
En tidigare Solheim Cup-spelare, med god insikt i verksamheten, berättade för mig att det som vanligt handlar om pengar (hon kallade det till och med korruption), och att man endast hade specifika banor i en specifik region att välja på. Detta för att regionen skulle kunna tillgodogöra sig ekonomisk stöttning från EU och den spanska staten. Pengar som sedan stoppades in i budet för att få arrangera tävlingen.
Bland klubbarna som då visade intresse, var Finca det enda alternativet där banan höll måttet.
Ryktet säger dock att Valderrama också ska ha kastat in ett sent bud, men fått nej tack.
Kaptenen är allas favorit att kritisera
Spekulationer är kanske den roligaste delen av lagtävlingar som Solheim och Ryder Cup. Laguttagningen står så klart alltid i fokus.
Redan den första speldagen fanns en rad uttagningar att ifrågasätta. Spaniens egen “Fröken Solheim Cup”, Carlotta Ciganda, vilades i den första omgången när jag och många andra trodde att det var hon som skulle slå hemmalagets så symboliska första slag.
Nu gavs Maja och Linn istället chansen, vilket var kul, men kanske aningen “för bra”.
Dock verkar strategin ha funkat. För sedan dess har Ciganda spelat samtliga tre matcher, vunnit alla och varit bärande i den häftiga comeback Europa svarat för.
Intressant var det också att Suzann Pettersen på lördagsmorgonen, i tre av fyra fall, valde att sätta ut exakt samma lag som tokfloppat morgonen innan.
Denna gång räckte det dock till 2-2.
Erfarna kaptensvalet Carro Hedwall fick under fredagen inte slå ett enda slag, och istället spelades en halvskadad Charley Hull. Och hon gjorde det inte alls bra.
Emily Kristine Pedersen, Linn Grant, Maja Stark, Georgia Hall och Leona Maguire spelade alla samtliga av de tre första rundorna. Det är mycket golf på få spelare, och frågan är hur slitna de kommer vara när det är dags för söndagens avgörande singelspel.
Bergsklättring i 30-gradig hetta tar nämligen på krafterna.
Fick exemplevis höra att några caddies gladeligen skulle stå över fjärde rundan.
Vila överskattat?
Dock verkar det inte vara så kämpigt som man skulle kunna tro för spelarna.
– Det suger att vila. Jag skulle vilja spela mer, sa Stark efter att ha fått besked om att hon vilas under lördagseftermiddagens spel.
Kompisen Linn Garant fick spela samtliga fyra matcher, precis som Emely Kristine Pedersen och Leona Maguire.
– Det handlar bara om inställning. Man går ut och ger allt, sa Linn innan hon begav sig ut för att vinna sin tredje match detta Solheim Cup.
Alla tre vann sina eftermiddagsmatcher har bidrog därmed till att det trots mardrömsstarten i fredagsmorse står 8-8.
Allra mest imponerande var kanske Grant som tillsammans med Carlota Ciganda bjöd på golfgodis. Grant och Ciganda inledde nämligen med att göra åtta birdies de första åtta hålen. Att de trots detta bara var 1 up på USA:s Danielle Kang och Lilia Vu sa ganska mycket om kvalitén.
Matchen tog slut först på 17:e hålet.
Grant först och idel majorvinnare för svenskorna
Men Grant ställs mot Megan Khang, som nog varit USA:s bästa spelare denna vecka.
Båda kommer gå på knock!
Leona Maguire har också varit oerhört stark. Hennes sänkta chip i fredags eftermiddag gav Europa det hopp man sedan dess förvaltat. Men Rose Zhang är USA:s kanske största framtidsnamn. Det blir en tuff match.
Caroline Hedwall går därefter lite av en liten doldismatch mot Ally Ewing.
Tror dock på Carro som spelade fint i lördagens bästboll. Bara hon får till puttningen.
Spelande kapten Anna Nordqvist har inte varit dålig, men oturligt nog torskat samtliga sina tre matcher hon deltagit i på 18:e green. Hon möter fjolårets majorvinnare (Chevron Championship) Jennifer Kupcho, och Madde Sagström har Lilia Vu som vunnit både Chevron och British Open i år.
Maja Stark därefter mot ställs mot US Open-vinnaren Allisen Corpuz i den tredje sista matchen från slutet.
Det är alltså idel majorvinnare som väntar för svenskorna, och allt som allt har USA ett på papperet starkare lag sett till ranking.
Håller lagen jämna steg är det stjärnspäckade matcher som avgör på slutet.
I näst sista matchen ställs tidigare världsettan Nelly Korda mot Carlotta Ciganda, som å sin sida skulle kunna avgöra framför hemmapublik.
Och i en sista match möter Lexi Thompson, vars egen Solheim-story i år är en berättelse i sig, mot Emily Kristine Pedersen vars hole-in-one i fredags, precis som Maguires sänkta chip, väckte liv i ett Europa som då var nere för räkning.
Ja, det kan bli en upplösning som saknar motstycke.
Som vanligt, bästa skribenten, ger en tydlig bild av allt kring Solheim cup. Det blir en rysare under söndagen.
Tack! Och tack för att du läser!
Härligt med insikten du bjuder på, det får man inte någon annanstans!
Stort tack! Det värmer!