Söndag och den avgörande dagen av Legends Tours final på paradisön Mauritius. Lätt att steka och njuta i solen, men för spelarna handlade det om något helt annat.
Allvaret var slående.
För på Belle Mare Plage Legends course tävlade gubbarna som aldrig förr.

Ungefär samtidigt som ledarbollen med Peter Baker och Carl (José) Suneson slog ut på tian stormade en ilsken Joakim Haeggman in i restaurangen.
– Jag är fly förbannad, sa han på sedvanlig kalmaritiska och berättade om hur det mesta talade för att han skulle tappa sin fjärdeplats på rankingen och därmed missa vårens stortävling Trophy Hassan II i Marocko.
Sjukdom och en påtvingad penicillinkur hade satt käppar i hjulen för en sliten Haeggman. Bättre blev det inte av en iskall putter.

SUPERGUIDE: 360 banor i 26 länder – samtliga banor jag spelat med betyg

På torsdagsmorgonen besökte jag gymmet på femstjärniga spelarhotellet Belle Mare Plage. Haeggman var en av de som var där. Han höll inte igen.
– Jag går till gymmet inför varje runda. Mycket handlar om uppvärmning och underhåll när man blir äldre, sa han och förklarade att de flesta av spelarna lirar på smärtstillande.
Även Jarmo Sandelin, Patrik Sjöland och Mikael Lundberg var där inne och lyfte skrot.

Jag säger inte att dagens toppspelare inte går till gymmet. För det gör de verkligen. Jag säger inte heller att de skiter i rankingar och resultat. För det gör de inte. Men numera är det alldeles oavsett väldigt uppfriskande att besöka en golftävling där spelet, slagen och tävlingsmomentet är i huvudfokus snarare än pengarna och var de kommer ifrån.

I Haeggmans fall var marginalerna små och inte till hans fördel. Det sved. Men det fanns något vackert i det med. Sport har vinnare och förlorare.

LÄS MER: FÖLJ MED MIG TILL NORTH BERWICK

Lätt att associera till

Medan summorna är astronomiska på PGA- och LIV-touren och stjärnorna ofta kan förefalla leva i ett annat universum så ser verkligheten helt annorlunda ut för de här gubbarna.
– Är du inte bland de 20 bästa så går du back. Så det gäller att du tränar och ligger i, berättar Haeggman.

På något sätt gör det dem till vanliga människor, och lättare att associera till. De är inte här för pengarna. De är här för att de älskar golf, för att de älskar att tävla, och för att de inte kan sluta trots att kroppen kanske säger åt dem att de borde.

Med andra ord. De älskar golf. Precis som du och jag.

Bara att se spelare med den inställningen kan vara värt biljetten.

En rysare på Mauritius

Ryder Cup-legenden Peter Baker ledde inför den sista dagens spel, men tour-rookien Simon Griffiths kom ikapp när det började dra ihop sig. Det krävdes tre extra hål för att skilja dem åt.

Simon, som vid sitt första försök misslyckades med att kvala in till touren skadade sig nästan omedelbart efter att han äntligen lyckats med det. Under 2024 har han både kommit tillbaka från den där skadan och vunnit en tävling på Legends Tour. Nu fick han visserligen se sig besegrad i ett gastkramande särspel, men utsågs ändå till rookie of the year.

Peter Baker lyfte fram både honom och den gråtande Order of Merit-segraren Adilson da Silva i sitt tacktal. Adilson hade kommit tvåa två år i följd, men äntligen nått hela vägen.

Det var ett sådant där tacktal som bara osade sportsmannaanda och som bara hålls av personer som har förmågan att se saker och ting utifrån ett större perspektiv.

Resultatet betydde mycket för alla av dem.
För samtliga handlade om tävling och ära.

Golf av rätt anledning.