Ludvig Åberg mötte på måndagen pressen inför årets upplaga av British Open och gav som vanligt ett lugnt och sansat intryck. Efter att ha tittat igenom de dryga tio minuterna hamrade jag ned följande tankar.

En narativ som ändrats

Det mest spännande var att de tillresta reportrarna faktiskt pressade Ludde en aning gällande det faktum att han tappat ett par ledningar i stora tävlingar. Han hade bra läge på Wentworth i fjol, i Masters, och förra veckans Scottish Open.
Ludde förklarade balanserat att han kände att det var drivern som satt stopp för segrar.
Med tanke på hur de gångna ett och ett halvt åren sett ut kan jag dock tycka att frågorna inte riktigt återspeglar det större perspektivet. Han har redan vunnit på både PGA- och Europatouren och att “missa chansen” återspeglar verkligen inte hur karriären sett ut så långt.

“Borde vara nationell helgdag”

Luddes svar på vad Henrik Stensons British Open-seger på Royal Troon betytt för svensk golf var både kul och talande, både för honom som person och Stensons bedrift att som förste svensk vinna en major.
Ludde berättade hur han sett tävlingen med polarna hemma i Sverige och “hur stort det var”.
Jordnära från Ludde. Gällande Henrik Stensons seger så säger det faktum att Phil Mickelsons score hade räckt till seger i 141 av 145 British Open allt. För mig är duellen den bästa vi sett på en golfbana.

“Borsta tänderna”

Vi borde alla bli bättre på att borsta tänderna. I alla fall när uttrycket används som metafor till att underhålla golfsvingen. Det var intressant att höra Ludde Åberg berätta om hur han konstant jobbar med sina tendenser och ser till att svingen inte rör sig för mycket på ett eller annat håll.
Under Scottish Open blev han under helgen på ett smärtsamt sätt påmind om att man inte får glömma att borsta tänderna.

Masters är favorittävlingen

Ludde fick frågan om The Open var favoritmajorn och duckade frågan på ett smart sätt genom att berätta att det “absolut var den geografiskt mest närliggande tävlingen” att han tittat mycket på den på TV och att där finns ett speciellt band. Men för den med gott minne avslöjade det lilla smilet trots allt att Masters är hans favorittävling.

Borde presskonferenser verkligen publiceras?

Inte nog med att det handlar om arbetskårens integritet. För många av journalisterna är presskonferenserna den enda möjligheten att få access till spelarna, och därmed också den enda chansen att ställa frågor som genererar svar till specifika artiklar – som kanske ska publiceras i en helt annan kontext.
Dessa frågor kan förefalla väldigt märkliga för någon som saknar insikt, och om presskonferensen publiceras som video också förstöra nyhetsvärdet i den kommande artikeln.

Två platser kvar om du vill spela banan

Den 1-5 september arrangerar vi en läsarresa med Svenska Golfmagasinet till Royal Troon och spelplatsen för årets British Open. I skrivande stund återstår två av de 20 platserna.
Utöver Royal Troon spelar vi Prestwick, Western Gailes och Dundonald.
Läs mer och anmäl dig till resan här.

Luddes segerchanser?

Att tippa emot en spelare med den kapacitet som Ludvig Åberg har är inget annat än korkat. Samtidigt är det på papperet The Open som är den av de fyra majortävlingarna, beroende på vädret, som borde passa Luddes spel sämst.
Har han en svaghet i sitt spel så är det fortfarande spinkontrollen och förmågan att forma slagen, vilket ofta krävs i vinden på den skotska västkusten.
Jämfört med förra veckans Scottish Open på mycket mer moderna golfbanan (bredare och större greener) The Renaissance krävs en annan typ av golf på Royal Troon. Medan den höga bollflykten fungerar där kan vinden på Troon i större utsträckning kräva en annan typ av golf, som spelas mer längs med marken.

Å andra sidan har han en skalle som inte bara passar utmärkt för golf utan också golf specifikt på de brittiska öarna. Han har en förmåga att acceptera sådant han inte själv kan kontrollera och bara göra sitt bästa – vilket här i större utsträckning än någon annanstans är vägvinnande. Han tenderar också att lära från sina tidigare upplevelser och med det sagt är det svårt att räkna med något annat än succé.