Nej, bilden är gammal. I år blir det inget Augusta och inget Masters för mig.
Det har blivit åtta tidigare besök – och du kan räkna med att jag längtar tillbaka till detta golfens Disneyland.

Årets tävling bevakar jag från soffan, och därifrån har jag under årets första månader fått en ny favoritspelare. Han är lite av en doldis, heter Peter Malnati och vann Valspar Championship, någon vecka innan Masters.
Han slår inte längst, men har ett otroligt vasst närspel och känns kanske främst igen på hatten. Han bär nämligen inte keps, utan istället en hatt i ordets sanna bemärkelse, som främst för tankarna solkrämsdränkta gubbar i Australien men som sticker ut på ett kul sätt.

Oavsett vad så har han hjärtat på rätt ställe.

Efter segern berättade Malnati om hur han som junior inte brytt sig ett smack om vad hans förebilder tjänade, och hur han upplever att proffsgolfen i dag kommit att handla allt mindre om sport och allt mer om kontrakt och pengar – en trist utveckling som kan komma att ligga spelet i fatet. För det är ju inte alls pengar som gör att vi utövar, tittar på eller älskar spelet golf.
Men nu är det dit vi nått. Det går inte att blunda för att det är pengar rubriker och reportage ofta handlar om, och det är en utveckling som lett till att fans tröttnat och att klyftan mellan proffs och vanliga hobbygolfare blivit större än någonsin. Malnati har ju så klart helt rätt. Som golfpublik vill vi hänföras av de bästa, och att prestation firas snarare än vad som står på prischecken.

Slag och skicklighet ska skilja oss åt – men passionen för golfen ska vi dela.

Något som känns närmre till hands nu när våren kommit till Skåne och Masters till Augusta.

Tack vare sitt förhållningssätt till golfen känns Malnati relaterbar och lätt att gilla. Givetvis skiljer sig hans förhållningssätt till spelet också diametralt mot de som lämnat PGA-touren för att “spela mer sällan”.
Det blir ju lite som att han är en av oss som vrider och vänder på schemat bara för att få till en halvtimme på drivingrangen.

SVT + Parnevik = Jackpot?

Men om vi ändå mot den gode Malnatis vilja ändå, för bara en sekund, ska uppehålla oss vid prispengar så tjänade Scottie Scheffler 4 miljoner dollar när han vann årets upplaga av The Players Championship. Det är en siffra som kan jämföras med de 3,6 miljoner som Arnold Palmer – han med Arnie’s army, som lanserade GolfChannel och som varit den kanske mest betydelsefulla av dem alla för det professionella golfspelet – spelade in över hela sin karriär. Givetvis ska inflation och penningvärde adderas till ekvationen, men det går ändå inte att blunda för att en utveckling där “sport washing” trissat prispengarna till att med råge passera det faktiska underhållningsvärdet. Det är pengar som inte längre står i paritet till vare sig sportslig prestation eller antalet konsumenter.

Just det. Antalet! När nyheten kom att årets Masters-tävling sänds i SVT och har Jesper Parnevik som expertkommentator så slog jag baklängeskullerbyttor av glädje. Det hade gått en hel drös år sedan – ja, svenska GolfDigest fanns ju fortfarande – jag samlade Gunnar Mueller Ove Sellberg, Peter Hanson och Joel Sjöholm för en gruppintervju. Kvartetten hade massor av intressanta åsikter som inte sällan skilde sig åt. Men en sak var de rungande överens om; för att golfen ska bli folksport krävs att sändningarna inte längre göms inlåsta hos dyra betalkanaler.
Och så får de så klart gärna vara lite roliga också…
Därför kom beskedet om att SVT för första gången sedan 2018 åter förvärvat rättigheterna som en härlig nyhet. Att tävlingen tillgängliggjordes för fler är glädjande, och att man dessutom lyckats få in den så folkkäre Parnevik gör också att sändningarna fick potential att särskilja sig från de sömnpillerssändningarna vi annars matas med vecka in och vecka ut.

Svårt att inte bänka sig! I alla fall så länge man inte själv ger sig ut för en runda i vårsolen.

Med Svenska Golfmagasinet har vi för andra året i följd fått äran att vara officiellt magasin under Scandinavian Mixed. Det är en tävling som, i takt med att golflandskapet fortsätter förändras, i allt större grad sticker ut gentemot resten. För Scandinavian Mixed har jämfört med andra tourtävlingar ingen jättestor prispott. Däremot har den något annat. Den handlar fortfarande om glädjen för spelet, om gemenskap och påminner oss om vi kanske inte är så olika trots allt.
Det är fyra dagar då passion delas över gränser.
På det viset lite som Masters.
Sådant gillar i alla fall vi!